.. idag! Martin har haft studiedag och vi bestämde att ta en heldag i ”stan” Ystad då! Vi började med Habiliteringen , där vi gick igenom allt som hittills framkommit, s.k. kartläggning av Martin. Vi var överrens om att ta saker bitvis och ett av Martins största problem är tidsuppfattningen. Han funderar inte på tid alls. -Mamma säger alltid till! Jo jag tackar jag, kan säga till både tre och fyra gånger innan saker blir gjorda! Han har heller ingen aning om vilken årstid det är eller månad, sådant. Så det ska vi börja arbeta med och se vilka hjälpmedel som finns. Det blir träff med den terapeften och så var det hans ryggproblem, blir sjukgymnast som tar tag i det.  Andra svårigheter han har är skrivning, t.ex. vill han inte använda datan att skriva på för den säger hela tiden till att det är felstavat! Vi ska titta på det sen vad för program som skulle kunna kringgå detta? Nu vägrar han nästan att skriva alls.

Efter Hab. skulle skor inköpas och killen har krav… DC ska det vara, som storebrorsans! Pust! Min kassa är skral och jag såg hur kosingen flög i väg…adjö! Men gissa om mamma blev glad, han hittade inte sådana han ville ha, det fanns nästan bara i vitt! Men då fyndade mamma, på sidan av, nedsatt, ett par kvar… svarta i  hans storlek, wow! Och dem dög!! Mindre än halva priset och snygga vart dem också, svarta med rött DC på sidan, kanon! Sen ville Martin kollla in kläder…. och det händer sällan eller aldrig menar jag! Här gäller och spinna medans det går! Hittade inte jättemycket men en tröja och strumpor… och Martin var på jättetrevligt humör, allt gick så smidigt. Ofta , ofta blir vi ovänner när kläder ska inhandlas. Detta var himmelriket. Martin vill också ha ett Björn Borg-skärp! Och letade i varje affär efter det men ingen hade det han ville ha, puh! Ja det hade han själv fått betala, och det höll han med om, han har köpt sådana kallingar och han verkligen vill ha det! Var han får det ifrån? Ja inte från mig, äldre syskon så klart!

Naturligtvis fick det bli Martins favoritluch sen, som belöning, han hade skött sig exemplariskt och med gott humör dessutom. MC Donalds så klart!

Som avslutning tog vi en tur till stranden, han ville samla lite snygga stenar. Det blåste nå´t djävulskt och jag frös som en hund men stod ut en timma i alla fall.

Jag fick ett samtal mitt i snålblåsten som jag blev så glad och förväntasfull åt. Kan säga att det handlade om jobb, mer säger jag inte nu! Men håll tummen!

Kramisar på er alla!

…. ringde Martin hem, hjärtat flög upp i halsgropen, det är länge sen sist men hände så ofta förut och känslan sitter kvar. Nu var det en händelse i matsalen som orsakade denna hysteriska frustrerande ilska hos honom. Först kunde jag absolut inte urskilja vad han sa, han var riktigt hysterisk och grät och skrek om vartannat. Jag fick ryta åt honom för att han skulle lugna sig och berätta, man blir ju rädd han skadat sig! Jo, han hade haft kepsen på sig i matsalen och först vägrat ta avden, ”eftersom den o den hade fått ha keps nån gång” ja, ni vet hur det brukar låta? Men till slut hade han gjort som M ( hans lärare) sa, vad som sen hände är för mig lite oklart. Enligt Martin hade en annan lärarare på skolan ( han går ju på vanlig skola men i en anpassad klass) velat ta kepsen ifrån honom och han hade vägrat och rest sig upp då läraren tog kepsen ifrån honom!

Detta är rätt provoserande och Martin viker inte en tum i sådana lägen. Tumult uppstod då läraren försökte få Martin ner på stolen igen. Till slut tog läraren ( enligt Martin då) och tryckte ner honom varpå Martins skärp fastnade i stolsryggen, då blev läraren mer arg och tryckte mer! Detta gjorde ont enligt Martin och han tror han slet itu byxorna?

Till saken hör att nu var jag riktigt orolig för Martin vägrade lugna ner sig och skrek som en galning!! Han skulle aldrig mer vara i skolan, han hatade läraren ….. osv. Jag hörde hur han gick bärsärkagång och trampade rundor. Han ville inte bli hämtad för idag ska dem bada, hans belöning eligt ett belöningssystem dem har.  Jag sa till honom att lugna ner sig så lovade jag ringa hans lärare.

Fick tag på M som berättade vad som hänt. Enligt honom hade Martin tagit av sig kepsen till slut men då M gick för att hämta mat så hade kepsen åkt på igen, enligt den ingripande läraren. Då hade han bett att få kepsen. Men M visste inte vidare vad som hänt mer än att det slutade med att Martin sprang därifrån! Och nu visste ingenvar han var.

Jag var rätt upprörd själv och jag blir så lessen, dessa barnen har speciallärare som kan hantera detta, varför kan inte dem andra lärarna respektera detta och inte lägga sig i såvida det inte är fara för andra? Jag vet inte vad som verkligen hände, om det var Martins tanke att verka tuff och cool inför kompisarna och ta på kepsen igen då M vände ryggen till? Eller  om han provoserade, vilket jag inte tror, jag antar att en blick och han hade tagit av sig den igen och så hade allt varit bra!!  Men nu känns det som den här läraren såg sin chans att klämma åt Martin, ta honom på bar gärning och visa honom vem som bestämmer. Det behöver inte bli så, det har inte rätt effekt, Martin lär sig bara att denna lärare vill han inte ha med att göra mer! Hade jag fått prata om det här hemma efteråt i lugn och ro hade jag kunnat visa var han gjorde fel, nu ser han bara vad läraren gjorde…. tog i med våld så han fick ont i ryggen och rumpan! Han kan aldrig nu se sitt eget fel! Och försöker jag förklara för honom så tycker han att jag tar lärarens parti.

Puh! Sådana här saker var vardgsmat på förra skolan och vi kom ingenstans med alla möten och diskutioner där med lärarna, dem såg bara jävlen i honom. Och då var han som en sådan i skolan och grät hemma! Nu tror jag nog vi ska kunna reda ut detta. Jag ska försöka få Martin att berätta sin egen version ikväll och att han skriver ett inlägg om det, vi får se, ibland går det ibland inte.

Hoppas nu dem får det bra på badet i alla fall. När man blivit så här arg och adrenalinnivån ökat behövs inte mycket tills det rinner över igen. Och det tar över ett dygn för adrenalinnivån att komma ner till normal nivå, visste ni det?

Därför är det bättre att krypa ibland än visa var skåpet ska stå!!

Tänker på en händelse som etsat sig fast i mitt minne från när jag var lite. Jag brukade alltid läsa Kalle Anka innan jag släckte min lampa för att sova.( Jag hade stora problem med sömnen när jag var liten.) Pappa kom in och sa till mig att släcka och sova. Jag vet inte varför, men jag ville bara skoja med honom, så jag prasslade lite med tidningen igen, efter att han gått ut från mitt rum! Meningen var att jag skulle låtsas sova då han kom in igen! Hade inte alls en tanke på att vara olydig, förstår ni! Nu hann jag alrdig lägga mig ner igen utan pappa tog mig på ”bar gärning” så att säga. Och det blev så fel, han blev arg och besviken på mig och jag kände mig missförstådd!! Jag kommer så väl ihåg det! Nu löste ju inte min pappa det med våld, som tur var, och jag lovar jag gjorde aldrig om det!

Innebär för min del att jag lägger på ett kol nu på förmiddagen, städa undan, kör och handla till middan och fixar klart den. Så att jag kan njuta av eftermiddan, idag har jag lovat Martin att vänta med strandpromenaden tills han kommit hem. Vi ska även hämta en kompis till honom på vägen, kul!

Här skiner solen från klarblå himmel och man blir så glad, livet känns så mycket lättare!

Jag har börjat dra i lite trådar nu för att få till kortis till Martin då jag känner att nu när som helst kommer jag att vara tvungen på ett eller annat sätt börja jobba igen. Om inte det är klart då får jag det riktigt rörigt! Kanske, kanske det kan ordna sig fast han inte är 12 fyllda ännu! Eftersom han inte har ”rätt” till det förrän han fyllt 12 ( i juli), så får skolan ”köpa” en plast fram tills dess, och det verkar inte helt omöjligt. Jag har varit så brydd på hur jag ska göra, dem börjar dra i mig på arbetsförmedlingen, och skolan har inte kunnat erbjuda fritis p.g.a. ”resursbrist” och ingenting händer! Igår tog jag tag i det och ringde runt, nu väntar besked snart.

Martin är så go´, han menar att jag fixar och vara själv, mamma! Jag kan gå från skoltaxin och vara hemma själv. Du ska inte behöva oroa dig! Gissa om han verkade flera år äldre då? Men jag vet att det inte skulle gå, jag skulle aldrig kunna koppla av med den vetskapen att han är själv hemma. Bara att ta sig från skoltaxin är ett företag för honom, om det regnar och är geggigt cyklar han omkull och likadant när det båser Österlenvind! Bara att ha mer än skolväskan, som det ofta blir med handdukar och ombyte efter stallet bl.a., blir en utmaning för honom som han inte fixar, han blir arg så arg för allt släpande, så det undviker vi.

Håll tummen!

Ha en skön dag, kramisar!

Vår vackra Wilma!

Blev en tur på stranden för mig och Wilma idag. Underbart!

Lite bilder på vacker miljö och vacker hund!

Wilma i bilen. Hon står mellan säterna o tittar ut!

En vy från skånska slätten!

Gissa om det kan blåsa här?! Inte mycket snö kvar nu!

Ännu en bild på Österlen!

Här bor vi!

Lite närmre bild.

På skillinge strand, ingen blåst bara soligt och skönt!

Vad kan det finnas här?

Bedjande ögon.....

Hon plockar upp sten hela tiden. Som ligger under vatten ytan, tycker hon är jättekul!

Wilma spanar ut över stranden.

Kanske nå´t skoj här nere?

Härligt att rulla sig!

Wilma spanar in fiskaren! Här utanför syns Bornholm vid klart väder. Idag var det ett dis framför.

Wilma.

Badar lite!

Här vart sol några minuter tidigt i morse men nu är himlen jämngrå och mulen. Trodde vi skulle få fint så man lockades ut i friska luften, men nu är jag inte alls sugen!

Igår gick det över förväntan på LSS-verksamheten och Martin vill fortsätta, jippi! Först när vi kom dit, skulle vi grilla, och där var en hel del barn med sina föräldrar eller ledsagare. Martin kände igen någon från sin skolskjuts men höll sig på sin kant, med det där aviga uttrycket i ansiktet som får mig att gå på tå så han inte slår över på det negativa humöret och vilja åka därifrån utan att ge det en chans. En hårfin balansgång och känner man inte till det så vägrar han försöka! Men vi försökte slappna av Lars och jag, utan att pusha honom eller försöka uppmuntra honom att ta steget närmre dem andra, det är i så fall dömt att misslyckas han är så smart där, ser igenom oss direkt!

Sen skulle vi in och hälsa på deras djur. Dem har kaniner och marsvin, då lossnade det för Martin. Han slappnade av mer och deltog i aktiviteten med dem andra runt djuren. Och nu kunde jag själv slappna av och prata lite med dem andra föräldrarna. Martin tycker jag är pinsam och skämmer ut honom om jag pratar med någon om asperger, LSS eller liknande. Han är jättekänslig för det, och menar att det bara är jag som ska prata sånt, han ser inte att någon mer skulle vilja prata om det, om sina egna erfarenheter. Förstår ni vad jag menbar? Detta har blivit bättre, förr trodde han att jag alltid pratade om honom och var så misstänksam fast han nte visste vad vi pratade om, och det gjorde han avig och sur mot mig så fort vi träffade någon vuxen som jag började prata med. Han visade sig alltid från sin sämsta sida och det gick absolut inte att förklara för honom hur han upplevdes av andra… han är ju inte så otrevlig normalt! Detta är bättre, jag har också lärt mig att vara lite diskretare tills han känt av situationer och funnit sig tillrätta, som igår.

Barnen/ungdomarna i går hade olika funktionshinder och Martins syntes minst så att säag, men han verkade inte besvärad av det, tack och lov. Kanske han t.o.m. kan känna att han för en gång skull kunde hjälpa andra, att inte han hade störst problem, jag tror det! Han växer lite i sin självkänsla och han verkade mycket mer mogen att vi normalt upplever honom. Nästa gång, om 2 veckor, skulle det bli lite agility och Martin fick lov att ta Wilma med. Skoj! Han har ju provat på detta med sin fröken ( som har varit agility tränare) rätt många gånger i höstsas så han kanske kan visa lite själv oxå.

Pratade med bästa svärdottern idag, Liam är fortfarande inte alls kry. Han hostar fortfarande och har fått feber igen, och jag känner så att jag önskar jag kunde hjälpa dem mera, varför bor man så långt ifrån, är verkligen jättetrist! Nu skulle hon stå på sig och få till att ta sänka o halsprov.. hoppas , hoppas dem lyssnar nu på henne! Han har varit hostig i en månad, minst och haft feber från och till, gråtit på natten, hostat och haft ont. Klart man blir orolig!  Och vet ni vad….  han sa farmor idag, åh mitt hjärta svämmar över! Goungen! Älskar dem så!

Elin och Liam

Visst är dem fina! Stolt farmor är jag! 

Madde med en glad Lilly.

Ha en skön dag! Kram

Idag ska vi prova på LSS-verksamhet här på Österlen. Martin fick en inbjudan i veckan om en kurs som skulle presentera ”djur och natur” för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.

Vi har inte lyckats hitta någon direkt verksamhet här som passar Martin, utbudet är ganska magert om man säger så. Jag skulle önska att det fanns lite mer för barn och ungdomar med asperger och liknande funktionsnedsättning men här räknas alla in i samma katogeri oavsett vilken nedsättning du har och det kan vara svårt för en kille med asperger, som egentligen inte ser sig själv så speciellt handikappad, att hamna tillsammans med t.o.m svåra handikapp såsom förståndshandikappade och rullstolsbundna. Jag tror visserligen att Martin kan hantera det, han får ju åka samma skoltaxi som dem, för han har ett stort hjärta och värna mycket om dem. Men jag vet inte om han kommer att kunna hitta en gemenskap med dem… förstår ni vad jag menar?

Vi får se hur det blir idag, vi ska grilla korv och träffa lite smådjur som dem har på sin verksamhet, kallad Farmen.

Jag har lite funderingar ang. korttidsvistelsen här också, det fungerar på samma sätt, att dem har alla på samma ställe oavsett nedsättning. Tanken är att Martin ska kunna vara på ”kortis” om jag lyckas få ett jobb igen! Men jag är orolig att han inte kommer att tycka där är kul, han är så brydd, när han är inne i stan p.g.a större killar som varit efter honom tidigare då han gick vanlig skola i stan. Numera vill han helst inte vistas i stan alls och umgås inte längre med sina gamla kompisar där, bara för dessa killar! Tanken då att han ska gå där på ”kortis” med bl.a. synligt funktionshindrade, vet inte om han fixar det? Och vad gör jag då, kan ju inte tvinga honom… men jag har ingen annan lösning, det är så jobbigt! 

Nej minsann, nu tar vi dagen först… kram på er.

Kanonväder…. stranden soligt och ingen blåst. Tog en tur i förmiddags med Wilma, Martin och Martins kompis som sovit över. Killarna hade varit uppe till minst 24 inatt och har haft så kul. Det går jättebra och idag har de umgåtts ända fram till kvällen.

Syrran, Carina och Peter kom på besök, jättetrevligt, händer inte för ofta att någon från min familj hälsar å¨. Tyvärr men så bor dem också nästan 10 mil bort… fast enligt dem är det ju jag som bor långt bort!! Och visst det är sant och ibland känns det så himla trist.

Ikväll ska jag se melodifestivalen!!! Oj! Flera år sedan, jag tycker det är lite jobbigt med alla dessa uttagningar innan själva huvudprogrammet och har därför inte haft lust att se det. Nu tänkte jag ge det en chans, man har ju hört låtarna rätt ofta senaste tiden, på radio, och hunnit bilda sig en uppfattning om  vilken man gillar. Jag lär sitta själv i soffan den första timmen för killarna ska se AFV ( Americas funny video).

Ha en skön kväll, kramisar

Jag spanar dagligen i trädgården nu efter synliga bevis på att våren snart är här…. men än ligger snön kvar! Jag bara älskar denna årstiden, i vanliga fall (utan snö), då allting väcks till liv igen! Jag kan inte motstå, det spritter i mina odlarfingrar och jag vill, jag vill…. skita ner mig! Jag har satt sticklingar av pelargonerna, planterat min nya favorit, pionen Bartzella och planterat 3 madonnaliljor, lökar som jag också införskaffade på mässan. Jag har haft en ståtlig sådan tidigare men flyttade ifrån den för länge sen, nu får vi se om dessa är lika ståtliga!?

I trädgården har nu,  förutom vanliga snödroppar, även dubbel snödroppe, vintergäck och våriris börjat visa sig. Tulpanerna sticker också igenom här och var. Ljuvligt! Dock oroar jag mig för tre av mina finaste buxbum-klot, som är helt dolda i snön. Där är snön fortfarande nästan metern djup och  jag är rädd att grenarna knäcks av tyngden nu när snön är så tung. Går inte att ta bort eftersom den är som cement runt växterna, grenar följer med. Har funderat på att använda ljummet vatten och töa bort det, undrar om det funkar? Kanske testar i helgen, då det ska bli fint väder och flera plus… hurra!

I går hoade en uggla rent hemskt här och jag tar det som ännu ett vårtecken! Wilma blev rent till sig och skällde som en galning.. hi, hi. Både Lars och jag lekte ”Saltkråkan” och försökte härma ugglan, Martin for ut ur huset och undrade vad som hände!!? Knäppgökar… nej, knäppugglor!

Lars gav mig en gliring i går när jag beklagade mig. Tja beklagade gjorde jag egentligen inte, men jag vädrade mina funderingar ang. läkare och varför man alltid känner sig så maktlös och villrådig!!?

Jag har ju fått veta att jag har flera brister, inget allvarligt kanske, men ändå.. jag har ju mått kasst från och till nu i flera år och om det inte beror på cystan och inget annat kan förklara det, vad gör man? Då påpekade Lars att jag inte gör något åt dem brister heller som jag ju fått reda på!!! Och jag vet det! Jag är  så feg och nästan lite handlingsförlamad när det gäller mig själv, jag skulle behöva en coach!!

Jag menar… prover visar att jag har D-vitaminbrist, Magnesiumbrist och lågt järnvärde ( men ingen brist ännu) och lågt B12-värde (också ingen brist ännu). Okey, men jag får inga piller i handen….-Här ta dessa! Och när jag kollar runt lite hur mycket man ska ta blir jag inte klokare, finns så många olika rekommendationer? Jag är en fegis som sagt, och hatar piller! Men vaddå, det är ju inget farligt att prova,  eller hur? Nej just det! Så nu ska jag banne mig slänga alla hämningar åt sidan och göra slag i saken, (ingen som vill vara min livscoach..kanske??) …. suck!

Lars har rätt, löjlig är jag. Varför vänta … så igår beställde jag: Eye q (både till mig och Martin) B12-vitamin,  D3-vitamin, selen+E-vitamin. Magnesium väntar jag med.

Så är det det här med dosen?? Enligt alla gamla rekomendationer ska man inte överdosera D-vitamin, är fettlösligt och lagras i kroppen. Okey…. ! Men enligt nyare, inte svenska, rön bör man ta rejält i början vid brist, upp mot  5000 unit istället för 2000 unit? Så står man där och velar igen! Jag provar nånstans mittemellan, 3000, och känner efter. Puh, vilka tuffa beslut !

Tack Lars för den sparken, behöver få arslet ur vagnen!

Jag lovar hålla er uppdaterade vart detta bär hän! Trots detta fortsätter ju utredningen tills doktorn är nöjd, helst jag också!

En bra sida om hälsa:

http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin

Kramisar

Jag har skrivit om det förut, om bristen på D-vitamin, och ev. koppling till autism.

En bra artikel, om ämnet även om den inte är ny:

http://www.dn.se/opinion/debatt/undvikandet-av-solljus-har-blivit-en-halsorisk-1.537454

Jag var på återbesök hos min läkare och fick svar på lite fler prover. Han hade redan innan sagt att jag hade D-vitaminbrist och nu även magnesiumbrist. Det kan ge lite konstiga rubbningar och besvär, som skulle kunna förklara mina symtom men…. ingenting att ta på direkt, ingen diagnos. Han ville kolla vidare på hormonerna, menade att det finns sjukdomar med tumörer som sporadiskt spottar ur sig hormoner emellanåt och ger då symtom ibland och ibland inte. Gäller att fånga upp de stunder som man får symtom och kolla hormonerna just då! ….så jag fick ännu en remiss, till Endokrinologen.

Dock bör jag börja ta D-vitamin tillskott eftersom jag har en brist. Jag har en halt på 67, ska vara över 75 och helst över 100. Samt ta Magnesiumtillskott.

Ännu en jättebra sida:

 http://www.kostdoktorn.se/regn-autism-och-d-vitamin  

 Där kan man klicka vidare och läsa mer om D-vitamin.

Nu ska jag börja med tillskott, blir nog att testa Holistics, kapslar om 2000 E. Sväljes hela eller delas och blandas i något som är fett för bästa upptag. Vuxna 1/dag och barn 1/ varannan dag.

Tar ca 5 månader innan nivåerna i kroppen rättat till sig. Håller er uppdaterade om hur jag mår.

Kramisar